Ett Evigt Hjul Jag vandrar runt i mitt huvud. Försöker få bukt på mina tankar, och varför jag handlar som jag gör. Det känns som att varje dörr jag rycker i slår tillbaka i mitt ansikte. Som att vara instängd i ett mörker utan något ljus i sikte. Att försöka tänka positivt är inget vidare när man försöker få uppmärksamhet. När man väl fått uppmärksamhet, nöjer man då sig med det? Eller snurrar ens hjul på i samma gamla vana som vanligt? Att ständigt söka efter kärlek och omtänksamhet... När det finns där framför dig hela tiden - och du ser men tar inte emot den kärleken. Varför?