Såntdär Nattligt Det sker ett visst lugn inom mig när paniken stillats. Har jag ens rätt att kalla det panik när man snarare känner sig handlingsförlamad och stum? Det är en sorts inre panik som inte är självklar.. (Hur som helst....) Natten nalkas återigen, morgondagen väntar jobb, och mer förskjutande av viktiga saker som återigen blir en bidragande orsak till den där inre paniken. Bara du kan ändra på detta... Bara du.

Ett Evigt Hjul Jag vandrar runt i mitt huvud. Försöker få bukt på mina tankar, och varför jag handlar som jag gör. Det känns som att varje dörr jag rycker i slår tillbaka i mitt ansikte. Som att vara instängd i ett mörker utan något ljus i sikte. Att försöka tänka positivt är inget vidare när man försöker få uppmärksamhet. När man väl fått uppmärksamhet, nöjer man då sig med det? Eller snurrar ens hjul på i samma gamla vana som vanligt? Att ständigt söka efter kärlek och omtänksamhet... När det finns där framför dig hela tiden - och du ser men tar inte emot den kärleken. Varför?

What's Gettin' To You? Head is spinning. I don't know what is winning, good or bad, Tears are streaming, I let them dry.. *exhales...* I feel slightly more happy, like something of the worries have been cried out. "Good things lie ahead, be positive!" I tell myself. Even tho I really am thinking to myself, "I'll miss them all so much." And once again I tell myself; "you can visit them, they can visit you. There are trains!" Plus - There is new friends to make. And old friends never leave your heart. "So think about that" I tell myself, "and close your eyes".