Death Death is the only thing you can't escape, he'll catch you up.

The Peasants Svenska 3. Morgonen När jag vaknade nästa morgon så siprade solljuset in genom glasrutan. Jag klev upp och tog på mig kläderna. När jag gick ut ur gästrummet så såg jag att ingen var hemma. Jag fick alltså fixa frukost själv, jag gick ut till min häst och letade i sadelväskan efter något ätbart. Jag hittade en lammkotlett, en kycklingvinge, en flaska mjöd och lite potatis. Det fick bli mjöd, potatis och lammkotlett. En lite udda frukost dock. Jag kollade runt lite i stugan, det fanns vapen. Vapen i alla sorter och storlekar, stridsyxor, tvåhanssvärd, sköldar, pilbågar, en bröstharnesk och två hjälmar. Efter frukosten så kollade jag ifall det pågick någon marknad för tillfället. De hade någon slags marknad fast med saker från utlandet. Det fanns allt från alvöron till mammutbetar, Såklart till ett högt pris. Jag frågade en bybo vars namn var Rêltzin ifall han hade sett Silmêria någonstans, han berättade att hon jobbade på puben. Det hade jag inte förväntat mig... När jag öppnade dörren till puben bemöttes jag av ett väldigt oljud. Fulla gubbar som sitter och svär åt varandra och män som sitter och spelar brädspel. Silmêria hälsade och frågade om jag ville ha lite mjöd, men jag tackade nej - Jag hade ju ätit frukost nyss. Även om klockan bara var sju på morgonen så var alla pigga och glada här. Jag frågade en man som satt och spelade kort ifall han visste om drakattacken, han hade inte ens hört historian. Men skriet hade han hört.

The Peasants Svenska 2. Sanningen När jag var ungefär halvvägs till Omniá så kände jag en märklig lukt, det luktade nästan som svett... Fast lite surare. Jag hoppade av hästen för att undersöka busken det kom från så hoppade den fram tre stycken fula figurer - Orcher. Jag drog mitt svärd och lät dem attackera. Sedan så fick jag ett bra tillfälle att döda en av dem, så jag smällde till honom med knytnäven och sedan satte jag in svärdet i bröstkorgen på orchen. En av dem försökte attackera, så jag tog tag i svärdet med två händer för maximal kraft - och högg av huvudet på den stinkande orchen. Den sista orchen var förmodligen deras ledare för att inom kort hade han överrumplat mig och skulle precis sätta in svärdet i magen på mig. Men sedan hörde jag det där skriet igen och den rödbruna draken dök ner och tog orchen med sina bakben. Jag hörde en duns och marken skakade, sedan såg jag att draken hade landat ungefär 200 meter bakom mig. Han hade satt sig för att äta på orchen - men varför? Jag bad Goténü att stanna när jag långsamt smög mig på draken med svärdet i högsta hugg. När den såg mig så stirrade den mig rätt in ögonen med sina gula, skarpa ögon. Den reste sig snabbt upp och flög mot Wénndril. Jag sprang tillbaka till min häst och hoppade upp in sadeln och red mot Omniá. När jag kom fram var det mörkt ute. Nästan alla stugfönster lyste och bildade en mysig stämning i den lugna byn. När jag knackade på så öppnade Silmêria och log, hon hade gråtit. När jag kom in så såg jag Farbror Délkann sitta och röka pipa framför brasan. Han kollade mot mig och såg dyster ut, sedan sa han:"Din fader, Palêstrau... H-han är död. Han dog en ärofylld död i strid mot en... Drake." Jag kunde inte hålla borta tårarna, de rann nerför mina kinder och smakade salt i munnen.

The Peasants Svenska 1. Attacken Jag rusade in när jag såg den, den var stor och hade mörkt rödbruna fjäll - draken. Vakterna försökte döda draken med sina pilar, utan minsta framgång. Jag försökte väcka min farfar som låg på trägolvet inne i huset - han var död. Som tur var så hade vi en dörr ut till bakgården som jag kunde använda som flyktväg. Jag hade hört när De Gamla berättade om drakarna och dess ursprung. Enligt dem så attackerade drakarna aldrig som denna drake, utan de använde endast våld i självförsvar. Men när jag såg draken på nära håll så såg jag alla drakens ärr och märken efter svärd och pilar. Detta var ingen normal drake... När jag sprang på det torra gräset så kände jag värmen i luften. Jag hörde bågsträngarna låta när de resterande vakterna avfyrade sina pilar mot den skenande draken. Som tur var så tog jag med mig både pil och båge, dolk och svärd. När jag hade sprungit en bit från byn så hörde jag ett så eländigt skri att hela Tamriel hade kunnat höra det. Jag såg hur draken kastade levande människor 15 meter upp i luften, hur vakterna förgäves försökte döda draken. När jag kom till stallet en bit utanför byn så sadlade jag Goténü, han var döpt efter en av alverna som lyckades besegra Ondskans Armé under slaget om Pálmin. Jag stoppade i lite nödproviant för min kommande resa. Jag skulle till Omniá. Det var en liten stad i provinsen Fáltomstead. Där bodde min farbror. Min pappa hade ridit till Silmêria, hans syster - som bodde i utkanten av Fáltomstead.