Långsamt Det är som att hon tynar bort långsamt, det är som att bitar bara försvinner. Vissa dagar som att känslor bara tar över. Men hela tiden är hon långsamt på väg bort, utan att någon märker. Utan att hon själv märker det. En dag kommer hon bara att vara borta, det är det egentligen ingen som vill. Men utan att någon märker försvinner lågan. Den där som en dag lös med full styrka, i den lilla flickans kropp. Den som nu knappt glöder, en dag slocknar den. Och slutet är där för den livliga glada flickan, och det var ingen som gjorde något åt det. Ingen försökte hålla lågan lysande. Hon fixade det oftast själv, men när så många försökt släcka den gav hon upp. Hon gav den inte mer bränsle utan lät den glöda tills den brann ut.
React
Comment
Share
