Det har frestat på oss när jag trampat snett. Och jag börjar förstå vilka skador det gett. Önskar oss det som vi inte kan få: Ett liv där jag aldrig svikit dig så. Tänker ofta på hur allt varit då. På hur allt skulle vara, på hur vi skulle må. Men hoppas och önskar du kunde förstå, att jag jobbar för nuet och dåtid var då. Vet att om jag ger dig stillhet och ro, vattnar vi fröet som åter får gro. Har snavat på gränsen som kunnat skilja oss åt. Har brutit mot löften utan uppsåt. Och jag är häpen över det stora hjärta du bär, och tacksam för att du är den du är. För det är inte svaghet som sådant förlåter, utan vishet att se att TVÅ hjärtan gråter. Har sårat mig själv genom att såra dig. Men ja till den onde har nu blivit nej. Att få leva med dig är det bästa som hänt. Ser det allt klarare nu när vinden har vänt. Bevis på vår kärlek ser jag starkt i vårt barn. Jag förundras var dag, jag blir aldrig van. Ska ge dig min värme och tina allt kallt, och fortsätta visa att du är mitt allt. / Alltid din och din för alltid