Vem är jag? Nu när jag har skapat själva bloggen så kan det ju vara en bra idé att pressentera vem man är som person också. Och eventuella mål med min blogg. Jag bor i Sundsvall. Och det finns väl inte så mycket att säga om den staden. Den är helt ok. För er som inte har varit där så kan jag ju säga att det är en fin stad men många affärer. Vi har affärer som passar i princip alla. Bokaffärer, klädaffärer, teknikaffärer, mataffärer, finns nog alltid någon affär för alla. Själv så är jag inte så mycket för just kläder och såna saker. Jag kör mer på att så länge mina kläder är hela så kan jag fortfarande ha dem. Jag köper kanske nya kläder typ en gång per år, om ens det. Däremot så brinner jag mycket för böcker. Jag älskar att läsa!! Allt från manga till romaner. Dock är jag mest för fantasy. Och det är nog för att kunna "komma in" i en annan värld. Jag läser mycket och det är mest för att komma bort från vardagen. Att bara ta en bok och bara läsa den, glömma bort vem man själv är och gå in i en annan människas perspektiv och händelser. Jag lyssnar även på mycket musik, och det är allt möjligt som jag lyssnar på. Dock så har jag lite svårt för dansband och låtar där de bara skriker. Mina planer inför framtiden är att gå ur gymnasiet först och främst. Jag går just nu på Hedbergskas gymnasium Estet med inriktning musik. Jag älskar den skolan!!! Alla är jättesnälla och helt underbara både eleverna och lärarna. Och klassen som jag går i nu är fantastisk!! Alla kan vara med alla, det är liksom inte olika "grupper" som man var van i mellan 6-9. Utan man kan säga hej till alla, även om man kanske inte har sån bra kontakt med dem. Efter gymnasiet så vill jag plugga vidare på högstadiet. Förmodligen utanför Sundsvall, bara för att få komma bort lite från mina hemtrakter. Och då planerar jag att bli lärare, antingen inom drama eller svenska lärare och då gärna åt gymnasie elever. Innan jag började på gymnasiet så var jag så otroligt rädd och nervös inför det!!! Jag har inte haft en sån bra skoltid fram tills nu. Jag har varit mobbad i stort sätt sedan 3-4 (nån gång där) fram till 9an. Och när jag skulle börja på gymnasiet så var jag så otroligt rädd att jag inte skulle passa in eller inte få några kompisar eller att jag fortfarande skulle bli mobbad. Men jag kunde inte ha mer fel. Redan 1a dagen så blev jag bekant med 5-6 stycken. Och ni har säkert haft den där känslan första dagen på en ny skola där ingen känner varandra (i de flesta fallen i alla fall) och så är man så blyg själv att man inte vågar säga hej till någon eller ta det där första steget. Så var det för mig. Vi hade samling allihopa i klassen för att gå igenom lite saker och så med våra mentorer. Jag själv satt en bit bak och bara lyssnade till de sa, samtidigt som jag oroade mig över om jag skulle få några vänner alls i klassen. Men under lunchen så ändrades allt. Jag satt vid ett runt bord i matsalen helt ensam. Och rätt som det är så kom 4 personer och satte sig ner vid mitt bord. Kan ni förstå känslan jag fick? Jag var jätteförvånad, samtidigt som jag blev glad över att någon kom och satte sig hos mitt bord. Och de som satte sig där var helt underbara människor som jag är kompis med än idag också. En av de är till och med en av mina närmasta vänner, hon är helt underbar och har i princip samma sjuka humor som jag. Vi gör väldigt mycket tillsammans under skoltiden, vi har samma lektioner och så. Och hon är verkligen en toppen tjej! Jag känner att jag kan vara mig själv när jag är med henne, och alla andra i min klass och så stöttar hon mig när jag känner att jag har det lite svårt. Då jag har min lite deppigare period. Jag lärde känna flera människor som gick i högre klasser också. Och eftersom att vi har "Vårshowen" tillsammans med 2orna så blir det inte sånt stort glapp mellan årskurserna. De som går i 3an (bland annat min äldre syster, gick där när jag började 1an) är också helt underbara. Alla är så vänliga. Jag har inte mött en enda estet som är elak. Utan här accepterar vi varandra som vi är, tror mig jag brukar stå ut i vanliga fall, men de accepterar mig ändå. Lite längre in under mitt 1a år så blev jag bekant med 2 killar som gick i 2an. De är helt hysteriskt roliga och underbara människor de också. De har fått mig att skratta många gånger under den tid som jag har känt dem, jag känner de fortfarande idag. Och i sommras så gick de ut sitt sista år. Jag grät till och med över det, jag skulle sakna de så himla mycket!! Fast ibland så känns det som om jag kan gå de lite på nerverna ibland eller att jag irriterar dem på något sätt... Hur som helst så ska jag snart börja mitt 3e år på Hedbergska och jag känner mig jättenervös inför det!!! Jag menar det kändes som om vi nyss gick ur 1an och snart tar vi studenten!!!!! Tänk om vi splittras?!?! Tänk om vi aldrig ses nå mer?!?! Och jag väntar fortfarande på min "drömprins." Och i min fantasi så möter jag honom antingen nu under 3an eller så möts vi på högskolan. Visserligen så har jag haft 2 relationer tidigare, den ena i 5an den andra för ca ett halv år sedan. Så önsketänkande är ju aldrig fel. Vem vet, det kanske slutar med att jag dör 4ever alone också, det vet jag ju inte. Men förhoppningsvis så kommer jag att möta den rätta killen för mig. Min egen prins. Och min tanke med min blogg är att jag ska kunna få skriva ut mina tankar, idéer, känslor och sånt som hänt i mitt liv och kunna dela med mig det till andra personer. Och utan att bli dömd av folk. Jag vill kunna ha en egen plats där jag kan få skriva vad jag tycker, få respons från andra människor och kunna få fritt diskutera och tycka vad jag vill. Och vem som helst får skriva och fråga saker som de vill veta så ska jag svara så ärligt och så bra jag kan. Och här tänker jag inte ljuga. Utan här vill jag bara kunna tala ut om vad som helst, och där folk gärna får diskutera med mig. Jag hoppas att detta har gett er kanske en liten vink om vem jag är i alla fall. ^^ Och ni som orkar läsa mina "roman texter" - bra gjort xP ^^