Jätten Varm mötte Jätten Kall en vanlig dag. Jätten Varm kände sig stor och stark. Jätten kall var på riktigt dåligt humör. Jätten Varm tittade ner på Jätten Kall och sa - Vad du var sur då! Det skulle han inte ha sagt. Jätten Kall mulnade och började frusta, flåsa och vifta med armarna. Jätten Varm blev arg. Ingen skulle frusta, flåsa och veva med armarna mot honom inte. Han satte igång att blåsa på Jätten Kall som höll på att ramla omkull. Som tur var höll han sig på benen, genom att få tag i en bergstopp. Jätten Kall svarade med att blåsa tillbaka. Jätten Varm for upp i luften. Högre och högre for han. Han började gråta floder som föll ner mot marken som ett störtregn. De stackars människorna på marken hade inte upplevt en sådan storm i mannaminne.
