5 ~ Metro Jag har sedan många år varit fascinerad av post-apokalyptisk litteratur och film. Den första boken jag läste i den genren var Pestens Tid (The Stand) av Stephen King som sen följdes av bl.a. The Road - Cormac McCarthy, Efter Floden - P.C Jersild och nu senast Metro 2033 och 2034 av Dmitrij Gluchovskij samt Resan till Ljuset (Metro 2033 Universe) av Andrej Djakov. Jag finner tanken på dessa scenarion nästan romantisk, att den mänskliga spillra som överlever får en ny chans att ställa allt tillrätta igen. Att få ta tillvara på det som finns eftersom det inte längre existerar några cornflakes-fabriker. I Metro-böckerna har det varit fullskaligt kärnvapenskrig och mänskligheten består av de lyckliga få som hann ned i Moskvas Metro innan de hermetiska portarna stängdes. Tunnelbanestationerna har under åren blivit små stater där olika religioner och stadskick inrättats, vissa fredliga - andra dödliga. Sekretisterna dyrkar Jehova, Det Femte Riket är nynazister och någonstans i Metron finns en Djävulskult som försöker gräva rakt ned till Helvetet. Vår protagonist i 2033 heter Artiom, en trevlig kille som bor på den fredliga stationen VDNCh (ve-de-en-cha) som nyligen börjat hemsökas av en ny sort mutanter, De Svarta. Efter några avgörande händelser beger sig Artiom in i den livsfarliga och mörka Metron med uppdraget att varna om den hotande faran. 2034 - Försvaret av Sevastopolskaja grep mig inte riktigt på samma sätt som föregångaren. Här får vi istället följa Hunter, den mystiske Stalkern som hade en liten men betydande roll i 2033 och hans författande kompanjon Homer samt den unga kvinnan Sasha när de försöker ta sig till stationen Sevastopolskaja för att klara upp det hemska som händer där. Missförstå mig inte, boken är riktigt bra, men 2033 är så mycket bättre. Och sen har vi den senaste, Resan till Ljuset som är en del av Metro-universumet, historier från alla världens hörn som skrivits i samma anda som Metro-böckerna. I Ryssland har det kommit ut ett helt gäng böcker redan och det här är den första i raden på svenska. Handlingen utspelar sig i Sankt Petersburg där ett gäng Stalkers ger sig iväg för att söka efter andra överlevande. Boken skiljer sig kraftigt från de tidigare eftersom större delen av handlingen utspelar sig på den livsfarliga ytan. Som läsare blir man blir lurad både en och två gånger innan sanningen kommer fram. Metro-böckerna har gjort mig så manisk (?) att jag nu planerar åka till Moskva i vår för att tillbringa en helg med att åka tunnelbana och upptäcka alla vackra stationer jag än så länge bara sett på bild och läst om.

4 ~ 3 Rädslor (Lite Kuriosa Om Mig) 1. Spindlar Dom har alldeles för många ben för att vara naturliga. Kärrspindlar (stora som öron med håriga ryckande kroppar och spretande ben) är värst. Det kom en krypande på väggen för några dagar sedan och jag skrek som en liten flicka. 2. Gammal mat och dryck Det finns inte mycket som äcklar mig lika mycket som gammal mat och dryck. Som när man hittar en halvfull kaffekopp som gömt sig lite för länge och utvecklat ett skinn fullt med sporer som flyger över hela köket när man försöker diska bort eländet. Blä! 3. Helikoptrar Jag bor nära ett sjukhus med tillhörande helikopterplatta och de senaste månaderna har jag utvecklat en ohälsosam paranoia där jag mer eller mindre förväntar mig att helikoptern kraschar in i huset med rotorbladen före. Galet, jag vet - men så är det.

3 ~ Dragon Age First day they come and catch everyone Second day they beat us and eat some for meat Third day the men are all gnawed on again Fourth day we wait and fear for our fate Fifth day they return and its another girls turn Sixth day her screams we hear in our dreams Seventh day she grew as in her mouth they spew Eighth day we hated as she is violated Ninth day she grins and devours her kin Now she does feast as she's become the beast ..Broodmother ~From Dragon Age Origins Jag antar att man måste ha spelat DA-O själv för att få rysningar av texten ovanför. Avsmaken när man första gången ser vad Darkspawnen gjort och var dom kommer ifrån. Kärlek.

2 ~ Kärlek Till Ett Glas Kaffe Vi började lite trevande med socker men kom snart fram till att det inte var något för oss. Året var 1993 och jag var 17 år. Det var inte kärlek vid första smutten, det var doften.. Aromen. Fylligheten. Jag ville så gärna älska dig men jag var helt enkelt inte redo, inte mogen. Efter fiaskot med sockret (som varade i några månader) provade vi med mjölk. Kall, varm, skummad och smaksatt. Vi provade verkligen allting! Jag hade fått för mig att man var tvungen att ha något i dig, att det inte räckte med som du var. Tyvärr kommer jag inte ihåg hur det blev bara vi två. Det kanske var på restaurangen där jag jobbade, ja det stämmer nog! Jag brukade hälla upp dig men hann oftast inte in i kylen för att hämta mjölken och så blev det att jag svepte dig på stående fot. Det är ungefär 15 år sedan nu och jag älskar dig mer än någonsin. En dag utan dig resulterar alltid i hemska huvudvärks-attacker och dåligt humör, jag är nog lite beroende.. Och jag vet att du älskar mig med. För alltid.

1 ~ Introduktion Jag vill skriva. Jag vill skriva stora epos, mäktig prosa och kluriga essäer. Jag vill men jag vet inte vart jag ska börja. Ibland har jag så mycket vilja och kreativitet inom mig att jag inte vet vart jag ska börja. Oftast slutar det dock med att jag går och lägger mig istället. Det här ska bli min början på skrivandet. Visionen nu är att jag ska skriva om olika ämnen, vardagliga som ovanliga. Och kanske till och med försöka mig på olika stilar och sätt att skriva. Det viktiga är att jag kommer att skriva.